Vems behov tillgodoses? av Torun

Vems behov tillgodoses? Av Torun

Låt era riksdagsledamöter och Barnministern Maria Larsson få veta vad ni anser i denna fråga.
Länk till Barnminister Maria Larsson: http://www.regeringen.se/sb/d/7484
Uppropet finns även på hemsidan att kopiera och skicka till Maria Larsson via länken ovan.

Vill ni ändra på föräldrabalken 7 kap. 2 §?

Enligt föräldrabalken 7 kap 2 föreligger inte någon skyldighet att betala underhållsbidrag, när barnet bor varaktigt hos båda föräldrarna, s.k. växelvis boende.
Vill ni få tillstånd en lagförändring där underhåll från den före detta partnern /föräldern med hög inkomst utgår till det/de gemensamma barnet/barnen när denne/de bor hos er – förälder med låg eller medelinkomst? Detta för att se till så att era barns behov även kan uppfyllas av er som ensamstående och skilda föräldrarna med låg- eller medelinkomst vid växelvis boende och därigenom ge er möjligheter att utöva en fullgod försörjningsplikt när den är begränsad på grund av er årsinkomst.

Barnen har rätt till att få leva med en god levnadsstandard hos båda sina föräldrar och även att den ensamstående och skilda föräldern med låg- eller medelinkomst ska kunna ge sitt barn detta. Alla utgifter för ditt barn blir inte lägre vid växelvis boende till exempel abonnemangsavgifter till tv, dator och telefon. Lagstiftningen i denna fråga är inte grundad för barnens behov och deras bästa och inte grundad på de skilda föräldrarnas årsinkomster.

För barnets bästa; ändra Föräldrabalken 7 kap. 2 §!
Enligt föräldrabalken 7 kap 2 föreligger inte någon skyldighet att betala underhållsbidrag, när barnet bor varaktigt hos båda föräldrarna, s.k. växelvis boende.
Vi vill få till stånd en lagförändring där underhåll från den andre föräldern (med hög inkomst) utgår till det/de gemensamma barnet/barnen (oavsett om barnet/barnen bor växelvis eller mestadels hos föräldern med låg- eller medelinkomst).
Det är inte rimligt att våra barns behov ska tillgodoses mindre, bara för att den ena förälderns (boföräldern eller varannan vecka-föräldern) årsinkomst är låg.
Barnen har rätt till att få leva med en god levnadsstandard hos båda sina föräldrar. Lagstiftningen i denna fråga är inte grundad för barnens behov och deras bästa och inte grundad på de skilda föräldrarnas årsinkomster.

Ditt namn, adress m.m.

En för alla av Karl-Alfred

En för alla – Alla för en!

Lika glad som jag blir varje gång jag får Makalösa Föräldrars tidning i brevlådan, lika ledsen och besviken blir jag över innehållet. Förekommer det någon gång en pappa i berättelser eller reportage, så är han nästan uteslutande en ond person, som inte bryr sig om sina barn, vägrar betala underhåll, baktalar mamman osv. Det är sorgligt att läsa alla dessa berättelser, och jag lider med dessa mammor, men för den sakens skull så får ni inte glömma alla pappor som ställer upp, tar hand om, betalar gott och väl vad de ska, och som verkligen bryr sig om sina barn.

Glöm inte heller, att även om huvuddelen av ensamstående föräldrar är mammor, så finns också vi pappor som, av olika anledningar, är helt ensamstående med våra barn. Sign ”Camilla” hade i senaste numret skrivit sin berättelse, och jag tog till mig vad det stod, jag satte mig in i hennes liv och roll som mamma, och även som man kunde jag känna hennes avsky, och förstå hennes kamp mot pappan. Men i sista meningen tar berättelsen en otäck vändning. Som två rejäla örfilar får jag ”kram till alla ensamstående mammor” i ansiktet.

Men jag då? Vad har jag gjort? Är jag mindre värd som ensamstående förälder, bara för att jag är man? Det här är inget nytt fenomen, inget som ”Camilla” uppfunnit eller varit först med, det är mer ett allmängiltigt begrepp som förföljt mig i sju långa år. Säger och skriver man ”ensamstående mamma” tillräckligt många gånger, så blir det en sanning. Alla ensamstående föräldrar är då mammor.

För ganska precis sju år sedan tog min fru, barnens mamma, sitt liv. Plötsligt var jag en ”Mappa” som jag själv kallade det. Jag skulle plötsligt fixa allt från att handla kläder och laga barnmat, till att fixa med huset och bilen. Jag skulle lära ett barn gå, det andra att cykla. Matsäck till dagis på måndag, gympaträning på onsdag, öppen verksamhet på lördag. Beställ olja till värmepannan, ny kedja på cykeln, byt till sommardäck. Näringsriktig kost, fredagsmys, lördagsgodis och kalas på söndag. Handla, sy, skruva, städa, laga, lappa, mixa, slå in, ta ut, planera, plantera och sanera…

Jag var, och är, två personer i en. Jag har många gånger önskat att forskningen kommit längre med Dolly, så de kunde klona även mig. Jag fick under de första åren höra hur ”stark” jag var som tog mig igenom sorgen, klarade barn och hushåll och ändå kunde fortsätta mitt heltidsarbete. Jag kan avslöja att jag inte var stark egentligen. Jag grät mig till söms, förbannade min tillvaro, men fick inse fakta. Jag var ensam med två små barn som behövde mig. Jag var inte stark, men jag tog mitt ansvar, och kämpade mig igenom svårigheterna. Jag visade en stark fasad för att det förväntades av mig.

Idag känner jag mig mer som sextio än fyrtio, det har tagit hårt på kropp och hjärna. Men jag är samtidigt stolt. Det går bra för barnen i skolan, de har alltid haft hela och oftast rena kläder. Jag har fixat matsäckar och gympapåsar på rätt dag, läxläsning och föräldramöten har betats av. Saker som andra”kärnfamiljer” ibland har haft svårt att reda ut. Jag har hjälpt dem att ta eget ansvar. Jag känner mig nöjd med min insats så här långt.

Därför känns det så oerhört sorgligt, att vi pappor inte kan få en plats i den goda debatten, vi förekommer bara på den onda sidan. Jag skulle vilja föreslå att vi byter begrepp, och istället talar om ensamvårdande föräldrar. Mammor och pappor som en grupp, utan könsbestämning, och här kan Makalösa föräldrar gå i täten för en förändring. Därefter kan vi prata om delar av denna grupp, t ex de som lider ekonomiskt, de som far illa, de som behöver hjälp eller på annat sätt har det svårt, men fortfarande utan att fokusera på om det är män eller kvinnor.

Kram till alla ensamvårdande föräldrar!

Karl-Alfred

Min historia av Camilla

(finns även med i Makalösas medlemstidning nr 1, 2011)

Min historia börjar exakt den 27 mars – 2007. Då kom verkligheten krypande då min dåvarande man sa – efter det att jag sagt ”skilsmässa” -
- Bra då behöver vi inte smyga med vår kärlek längre.
Han valde att leka bort sin familj i ruset av allt han drack och fortfarande dricker.
Han drack bort oss och dessutom hade han en romantisk relation bakom min rygg.
Hur förklarar man för en fyraåring att pappa drack bort mamma?
Här börjar mitt livs ”fight”; om det inte var jobbigt innan så blev det värre nu.
Ekonomiskt – en för liten inkomst.
Tufft på jobbet trots några förstående kollegor
Byta dagis åt dottern, ny kommun, hämta och lämna själv alla dagar i veckan.
Leta ny bostad, flytta från 160 kvm hus till 66 kvm lägenhet.
Packa grejor, slänga grejor, dela upp grejer, exet struntade i allt.
Vara en god mor till dottern, skola in på ett nytt dagis igen.
Förklara för henne varför inte Julia, hennes bästa vän, får flytta med oss.
Nya grannar, ny bostadsrättsförening, sätta sig in i deras ekonomi, försöka trivas.
Vänner som försvann, nya vänner som kom till. Släktens reaktion på mitt uppbrott, från båda sidor.
Bitterheten och spydigheten från svärmor:
- Hur kan du göra så här mot min son, han som är så duktig?
Advokat, bodelning, banktransaktioner, sköta sitt jobb, gå upp till heltid.
Handla mat, laga mat, tvätta, städa, köpa kläder. Skjutsa till lekkamrater i gamla området, bjuda hem lekkamrater från nya området, skjutsa till
gymnastiken.
Ta striden med exet och hans kalla nonchalanta stil; att ignorera sin dotter.
Att ta striden om att han faktiskt skall försörja henne till 18 års ålder, något han inte gjort hitintills.
Striden med Försäkringskassan i ärendet, hon får 1273 kr i underhåll och sedan drar han av dygn 32 kr så dottern får ca 600 kr varje månad.
Folks bortstötande blickar och ord när jag säger ”skild”. Nedvärderingen av att inte vara gift.
- Har du ingen man? Ensam mor. FY på dig!
Nej inget bostadsbidrag får man höra från damen på försäkringskassan.
- Du har för hög årsinkomst.
- VAD SA DU?
Att ta min allra första semester ensam, ensam på flyget.
Leta gate, väskor, biljetter, hålla reda på dottern. Medresenärer som stirrar undrande och inte alls medhjälpliga
- Flyger du ensam, arbetar din man? Orka – vara solig i Grekland utan att få vila en sekund på en solstol utan att ”leka” med dottern nu fem år som gallskriker att hon hatar Bamse. Fast på hotellrummet på balkongen om kvällen när hon måste sova efter allt badande och gungande och lek hela dagen.
Ork har man, mer än du tror, men har du någonsin känt dig rent utmattad efter sex år (graviditet inräknad).
Du kan aldrig vara sjuk. Vård av barn, ett ekonomiskt självmord.
Styra om ditt jobb så gott det går. Skaffa en ”nanny”, dyrt, så att du kan gå på föräldramöten, då ditt ex inte vill passa sitt eget barn, heller icke hör o häpna gå på mötet, för det ligger inte på hans dag.
Månad ut o månad in samma sak – samma jobb – samma planering och framförhållning.
Hjälp, det är jul 24 december, jag har ingen tomte! Hur förklarar man för en femåring varför tomten glömde vårt hus?
Hur har man ett vuxetliv? När kan man få koppla av? Min dotter är hos sin far varannan lördag till söndag, det kallas umgängesrätt.
Man kan inte bygga upp en ny relation lätt när man är ensam speciellt inte ensam med barn, jag säger inte att det är omöjligt men svårt.
Exet har all frihet i världen i synnerhet därför att farmor alltid hjälper till på ”hans dagar”?!
Min dotter får sina väskor packade av mig med rena kläder, jag badar och tvättar hennes hår, lägger ner hennes favorit ” gosse djur”
Och vi byter på skolan så vi inte behöver ses, hennes far o jag.
Den s.k. pappan giver sedan henne åter till skolan, ställer väskorna med smutstvätt i hallen vid hennes krok, bara för mig att hämta när jag hämtar henne.
Man har alltid dåligt samvete för att hon är där mellan 7-17 måndag till fredag, man har dåligt samvete för att man stressar och pressar sig på jobbet.
Jag säger ofta att jag har två heltidsjobb för att det helt skralt känns så. När man är ensam kan man inte be någon annan om att laga middag eller gå ut i arla morgonstund för att skrapa rutor och starta bilen i tid under vintern.
NEJ MAMMA! Hjälp dig själv. SKRIK – stå på dig, le åt dig själv i spegeln!
Du duger som du är, låt alla runt dig bara inse att vill de dig och ditt barn inget positivt kan de helt enkelt sätta sig på ett tåg till Sibirien.
Du har faktiskt det tuffaste jobbet i världen och du kan inte ta upp det i din CV. Pyssla om dig själv eller varför inte ta en tur i simhallen för att motverka det ständiga sockersuget.
Du har det här tuffa jobbet på livstid så passa på och njut något också, ingen tackar dig för att du ”smälter bort” i allt matos. Lita på dig själv och tillåt dig släppa ut all frustration, bitterhet, sorg och smärta ibland och stortjut med levande ljus med lugn musik eller varför inte spela högt och sjung! Det är du värd! Det finns bara en som du och det är DU, KÄRA MAMMA
Du vackra kvinna som givit ett nytt liv just liv! För min del kommer ”fighten” fortsätta en tid till då jag ligger i vårdnadstvist, då jag över min döda kropp kommer att acceptera att han ”lek pappan” fortsätter att leka bort sitt ansvar.
Man tror att man känner någon efter 15 år tillsammans och de 9 år som gifta, nej kära putsa dina solglasögon och res till Grekland och var glad att du och ditt barn KAN och VILL klara allt det livet ger er, tillsammans är Ni starka.
Stor Kram till er alla ensamma mammor för att ni får jorden att snurra!
Camilla